Folkets Historia

00:03 Du lyssnar på Folkets historia idag med mig, Rickard Olsson. 00:11 Om du ska vara kvar här, koncentrerar du dig. Vi arbetar med explosiva ämnen. Du vet, om du gör fel, då är det farligt för oss alla. 00:18 Ja, Gunnborg. 00:20 Enda sedan 1800-talet har ju kvinnor varit dominans inom den här ammunitionstillverkningen. 00:26 I det här avsnittet ska vi prata om krutgummorna. Kvinnorna som en gång i tiden jobbade inom svensk vapenindustri. 00:43 Kockens kryddor flyttade till min stad Gävle när jag var sju år, 1974. 00:49 På månaderna susade morsorna fram på cyklar längs kryddbogatan i gamla Gävle. De såg starka och kraftfulla ut när de susade förbi med utsvängda polyesterbraller och orangea polotröjor. 01:01 Sen stod de där i långa rader och förslöt kryddburkar hela dagarna. Sellerisalt, kryddpeppar, lagerblad, kardemumma och den beryktade piffig allkrydda. 01:13 Varje liten burk skulle få ett rött lock på huvudet. Det här var ju toppen för alla hemmafruar som ville ha en egen peng. 01:20 Alla ensamstående morsor och unga tjejer som ville in på arbetsmarknaden. 01:25 Men mest toppen var det för kockens kryddorsledning. 01:30 En kvinnlig förslutare av kryddlock tjänade 30-40% mindre än om det stått en kille med skägg och skruvat på locken. Trots ojämlik lön så såg man det som att det var toppen för tjejerna. De fick ju en chans när de fick skruva på locken för knappt halva lönen. 01:48 Men i förhållande till dagens tema, krutgummorna i vapenindustrin, så var jobbet på kockens kryddor åtminstone inte livsfarligt. 01:56 Idag ska vi till Mariebergs ammunitionsfabrik på Kungsholmen. Den stora vapenindustrin där kvinnor, som han sa, fick chansen att utföra ett livsfarligt jobb för en spottstyver. 02:09 Och med mig har jag Anders Wesslén, historiker. Anders, hur kom du in på det här med krutgummi från början, undrar man? 02:16 Ja, det gjorde jag när jag jobbade på armémuseum. Då tyckte vi att det var lite för mycket gubbar på väggarna, på porträtten, i historien och i texter. Och så insåg vi snabbt att kvinnor har en väldigt framtöden roll i att tillverka alla dessa vapen och ammunition som används av den svenska krigsmakten genom... Århundradena. 02:42 Kan Gumborg vara snäll och visa igen? 02:45 Anna ska klippa plåten. Ja, just. Så. 02:50 Hur bred ska varje römsa vara? 02:52 Så här. 02:53 Ser det här bra ut? 02:55 Ja. Och ta nu plåten och lägg den i pressan. 03:00 Det är pilligt. Bra att Anna har små fingrar då. 03:06 När männen kallades ut i beredskap så var det så att kvinnorna flyttade in på arbetsmarknaden på flera sätt. Men inom krigsindustrin har de funnits även i fredstid under en lång period. 03:16 Jag tänkte att vi ska snart resa tillbaka till 1937 innan andra världskriget. Hur kan man beskriva Sverige vid den här tiden skulle du säga? 03:25 Det är en orolig tid. Vi ser i Europa hur fascistregimerna i Tyskland, Italien och Spanien har vuxit sig starka. I Sverige har vi en diskussion om hur stort försvar vi ska ha. Vi har det här folkhemmet som är starkt socialt, ekonomiskt men kanske inte militärt. Så här har man gått från en tid av fred och trygghet på 20-talet och nedrustning och nu ska man då spänna musklerna igen i en orolig homvärld. 03:55 För det var ju en mellankrigstid som sagt mellan första och andra världskriget. Hur gick den där svängningen? Gick det fort att man förstod vikten av att rusta upp talförsvaret en gång till? 04:05 Nej, men så är aldrig mera krig efter första världskriget. Tyskland var avväpnat och Sovjetunionen hade tagit över det gamla Ryssland. Så man gjorde en stor nedrustning och sen började debatten. Högern ville satsa hårt och Socialdemokraterna höll emot med Per Albin Hansson i spetsen. Men till slut så stod det klart för alla att här måste vi rusta. 04:26 Var vi sena på bollen? 04:28 Både och kan man väl säga, men det handlar ju också om att vi var neutrala, vi skulle vara neutrala och då måste man ha en trovärdighet i att vara självförsörjande på krigsmateriell och där var vi ju inte riktigt än då 1937. 04:39 Och det tar ju tid att bygga upp sånt här, det vet vi ju bara från nutid. 04:44 Hur fort kunde man bygga upp så att man var redo? 04:46 Ja, det gick ju väldigt fort, känner väl. Det värsta hände då, kriget bröt ut. Då beställde man för 50-60 gånger mer än vad man hade gjort tidigare från staten. Så det blev en snabb upprustning, men man låg ju alltid steget efter händelsesutvecklingen i Europa. 05:01 Och i drama som vi ska höra så kommer vi få träffa Anna som jobbar på Mariebergs ammunitionsfabrik. Hur såg det ut där på Marieberg vid den här tiden? Nu står Dagens Nyheter skrapan där och det är väl ryska ambassaden som ligger där också tror jag. 05:13 Precis, lite paradoxalt nog. Då var det ju ett säkerhetsområde instängslat och man tillverkade ammunition och hade gjort det sedan 1800-talet. Så det här var ju en växande industri där framförallt kvinnor arbetade. Och nu skulle man då växa och beställningarna bli flera. Så det var ett avspärrat område. Man sa att det var en vacker utsikt över Stockholm som ingen annan än just ammunitionsfabrikens personal och militärer då hade tillgång till. 05:40 Så hela Marieberg var egentligen ett militärområde? Ja. Och då tillverkar man också ammunitionen på själva militärområdet då? 05:47 Precis, så det var ju väldigt farligt och explosionsrisken var ju hög och när bebyggelsen kröp in på fabriken så blev man ju orolig. Det var inte så strategiskt bra kanske att ha alla dessa sprängmedel så centralt i Stockholm. 06:01 Och vad var det för kvinnor som jobbade där? 06:03 De var ju unga kvinnor från början som började anställning, kanske de var 16-17 tonåringar. Många blev ju kvaläng och yrkesskickliga. Så det var ju ett ingångsyrke, men de som bet sig fast blev ju de här krutgummorna vi pratar om. 06:18 Och ordet krutgumma, kommer det därifrån? Härstammar ordet krutgumma där? 06:24 Jag tror det är lite olika orsaker till att man pratar om krutgummor men i det här fallet så har säkert spett på det eftersom endast sen 1800-talet så har ju kvinnor varit dominans då inom den här ammunationstillverkningen. 06:36 Gustav säger att arbetet här på Mariebergs ammunationsfabrik inte är något för ungt kvinnfolk. 06:43 Men jag är glad åt ett riktigt arbete. 06:46 Jag är faktiskt 17 år och någon måste ju försörja oss. 06:50 Koncentrera sig, Anna. Ja, ja. Stå inte och tänk på annat. 06:55 Men det gör jag inte, Gunnar. 06:56 Nej, men om jag säger att hon tänker på annat så är det så. 07:00 Jag tänker på Vivian. 07:03 Vivian är snart ett år och jag fick henne redan när jag var 16 och ett halvt. Då var Gustav 18 år. Hon har ljusbrunt hår och gröngrå ögon. 07:14 Och nu när plåten är pressad, formad och tvättad så ska Anna fylla den med tetryl. 07:21 Slarva inte, var försiktig. 07:24 Gustav är arbetslös. Men han kanske ska få beredskapsarbete i Norrtälje. Bygga väg. 07:30 Sen ska han få ett riktigt jobb, säger han. 07:33 Nu är det nog. 07:35 Om du ska vara kvar här, koncentrerar du dig. Vi arbetar med explosiva ämnen. 07:41 Ja. Ja, och det är farligt. 07:44 Du vet, om du gör fel, då är det farligt för oss alla. 07:48 Ja, Gunnborg. 07:51 Det ska vara 0,3 gram tetryl i varje tändhatt. 07:58 Ställ dig här bredvid. 08:01 Det här är doseringsmaskinen. 08:05 Jag följer Gungborgs fingrar. De rör sig snabbt över pulver och maskin. 08:12 Hennes naglar är gula. 08:15 Så, nu har du gjort din första tändhatt. 08:17 Gunborg ler. Hon saknar en framtand och en tand i underkäken. Men hon ler. 08:24 Hennes röda hår lyser i solen som kommer in från fönstret. 08:29 Jag tror hon trivs här. 08:31 Även om hon låter barsk. 08:33 Hej. Hej. 08:35 Jag heter Märta Meyer. Vad heter du? Anna Karlsson. 08:40 Kul med en jämnårig här. Ja. Hur länge har du jobbat här? Nyss börjat. Men det är tillfälligt. Jag ska bli hemmafru. Jaha. Ja, sen när min festman Gustav får arbete. 08:53 Förstår. 08:54 Men gud vilket fint hår du har. Va? Ja, men det är ljusbrunt och... 08:59 Men ditt hår! Rött! Vilken tur att du tycker det är fint. 09:04 Jaha. Ja, du kommer ju också få rött hår. 09:11 Ja, två rödhåriga och en som kommer att få rött hår. Man blir lite nyfiken. 09:16 Varför hade de rött hår eller fick rött hår? 09:18 Ja, nämndes här att ett av de här tändämnena är de explosiva stödkänsliga ämnena som man hade. Det var detonatorer som man sa. 09:28 Det var i sig ett gulaktigt ämne men det har visat sig i studier så efterhand att det räckte med att man exponerades för det här i bara några dagar för att man skulle få en gulaktig, orangeaktig hy och även att håret då skulle färgas. I England och USA där det här inte var helt ovanligt heller, där kallar man de här tjejerna för kanarieflickor som ser ut som kanariefåglar för de var så gula då. 09:52 Jaha, för gumbor hade ju gula naglar. 09:55 Ja, just det. 09:56 Naglarna blev gula och håret blev rött. 09:57 Ja, och tandlossning. Det var ju naturligtvis inte bara en färg man fick, utan det var ju farligt. 10:04 Ja, det låter ju livsfarligt helt enkelt. Dog man av det här? 10:07 Jag vet inte några svenska bevisade exempel, men jag har sett exempel på, eller omtalat om att det naturligtvis kunde leda till det värsta. Eftersom, beroende på mängderna och hur ofta och hur länge och sådär. Så det här var ju jättegiftiga saker naturligtvis, men var ofta. Omedveten om det på den här tiden. 10:23 Till tryl använder man till att göra tändhattar. Vad är en tändhatt? 10:27 Ja, tändhattar. Man kunde ha olika ämnen i de här. Men en tändhatt ser ut som en liten hatt av någon sorts kopparlegering. Och den satt man då i botten på en patronhylsa. Och det är en liten laddning i den, ett tändämne då, explosivt ämne. 10:42 Och när man till exempel trycker på knappen på ett gevär, om det är en tändhatt till ett gevärs ammunition, då slår ett slagstift på tändhatten som i sin tur utlöser den här krutladdningen som skjuter iväg kulan. Så utan tändhatt är det ingen skarp ammunition helt enkelt. 10:57 Och kvinnorna vägde det här krutet till tändhatten av tetryl? 11:06 Ja, man kände för sin fingerfärdighet och noggrannhet. Om den inte vägde rätt så var det stor risk att det var något fel på ammunitionen. Den kunde vara blind, att den inte var skarp. Eller att den var för mycket så att den var en fara för den som hanterade den. Så det var otrolig kontroll som vi också hörde här i dramatiseringen. Att det var otrolig kontroll på den här tillverkningen. 11:30 I England kallades de här kvinnorna för kanariefåglar. 11:34 Här var det krigsindustrins urmakare. 11:37 Precis. Det fanns ju olika saker. De använde olika typer av sprängämnen som vi pratar om. Man tillverkade olika typer av ammunition. 11:48 Och en av de här sakerna man tillverkade vid Marieberg då det var ju sådana här tänderör som också kallas för tidrör eller anslagsrör. Och det var ett sätt att tidsinställa, det hör man på namnet tidrör, tidsinställa då när den skulle detonera den här sprängladdningen som man sköt iväg. Och då satt de med lupp för öga och ställde in de här så det ser verkligen ut som en urmakra om man tittar på bilderna. Otroligt precisionsarbete men inte för att någon skulle kunna säga vad tiden är utan för att förgöra en fiende helt enkelt. 12:19 Och varför var det just kvinnor som arbetade i fabriken? 12:22 Olika orsaker. Dels billiga i drift. Alltså kvinnor, lönerna var ju ibland hälften så låga. Det kunde ju också vara... Hälften så låga som männen. Som männen som gjorde motsvarande. Eller senare, även på 50-talet, så var det två, tre delar av männens lön för samma arbete. Men sen också ska vi inte sticka under stoden med att just den här fingerfärdigheten, smala fingrar, tålamod, kvinnliga egenskaper som man talade om på den här tiden i det mer patriarkala samhället, att just tålamodet, fingerfärdigheten, precisionen, den var fördelaktig så att män skulle helst inte syssla med de här väldigt pilliga arbetsmomenten då. 13:04 Men fanns det krutgubbar på Marieberg också? 13:07 Ja, det fanns krutgubbar. Med röd hår och gubernavlar. Ja, de hade säkert lite röd hår också. Nej, men framförallt var de i verkstan och de svarvar och fräste. Men där kom ju också kvinnor in så småningom och fick göra det arbetet. 13:17 Vi var inne på det att upprustningen skedde i sista minuten och skedde väldigt snabbt. Då behövde man ju arbetskraft såklart. Var hittar man den? 13:28 Det var en ganska stor tillströmning så man hade nog inte så svårt men sen när det blir mer beställningar från staten till de här fabrikerna då är det naturligtvis så att sådana som aldrig kanske hade tänkt sig att gå in i arbetslivet vid en så pass låg ålder eller... Eller ens inom den typen av industri. De blev ju lockade då. Så det var ju ett ingångsyrke, precis som textilindustrin och så. Så Stockholm var ju naturligtvis en storstad med den tidens mått mätt. Och arbetskraften fanns helt enkelt i nära. 13:59 Och det var ju en fördel med att ligga där man låg just i huvudstaden. Ja, mitt i stan också med krutfabrik, ammunitionsfabrik. Precis. 14:06 Nu pratar vi om krutgummorna inom krigsindustrin och framförallt Marieberg- Hur var det med kvinnor inom krigsindustrin överlag 1937 i upprustningens tid? 14:17 Det var ju i dominans. Så stod det ut även i Karlsborg på ammunitionsfabriken där som var som ett dotterbolag om man ska uttrycka sig modernt. Underavdelning till en stor ammunitionsfabrik med stort A i Stockholm. 14:30 Men även... I Eskilstuna fanns det många kvinnor, Carl Gustav Stads ivärsfaktori och sådär. Så det var sedan länge känt att kvinnor, om inte dominerade, så utgjorde en stor del av arbetsstyrkan. Det var ingenting som var utmärkande för Mariebergs ammunitionsfabrik. 14:48 Och hur var hackordningen? Män, kvinnor och basar och kvartsbasar, hur såg det ut hierarkiskt? 14:54 Det var nog väldigt hierarkiskt och bara en sån sak att inom försvarsindustrin så kvinnliga chefer förekommer inte förrän på 1980-talet i det som skulle bli avtagaren till Marieberg. Så naturligtvis var det patriarkalt och chefspositioner och positioner med makt var ju förbehållet män då. Men sen fanns det ju informell makt och de som hade jobbat länge, kvinnor som var där och trygga med hanteringen hade naturligtvis mycket att säga till om också. 15:22 När du forskade och undersökte de här krutgummorna, var det någon historia som du fastnade för extra? 15:28 Ja, men det var väl det här ett citat från en av de här som hade jobbat länge som tyckte att det var lite konstigt att det plötsligt... Ja. Ja. Ja. Ja. 15:59 Just det där generationsskillnaderna och synen på vad som är kvinnligt och manligt var någonting som jag tog med mig för att det var så tydligt att det förändras över tid beroende på situationen. 16:09 Och det var ju en norm då, att det skulle vara så. Så när man bryter normen så känns det obekvämt för vissa. Kan man säga att de flesta föremål på armémuseum faktiskt är tillverkade av kvinnor? 16:22 Så långt kom vi tyvärr aldrig att kunna göra en sån. Det vore ju väldigt kul att kunna säga det. Men i mängd, med tanke på hur många patroner som har tillverkats, om vi tittar på vad försvarsmakten eller krigsmakten, som det kallades tidigare, hade... 16:35 Och så var det ju väldigt mycket, en majoritet av de föremål som militärerna handskades med var ju åtminstone produkter av kvinnlig arbetskraft. 16:43 Och vem startade Marieberg och varför hamnar det just där? 16:47 Alltså själva det militära närvaro startade redan 1826 egentligen. Och då är det någon artilleri, läroverk och de första civilingenjörerna utbildas där. Alltså ingenjörer var ju ett militärt yrke och sen hade man ett läroverk där civilingenjörer fick utbilda sig. Och sen blev det då rakettillverkning. Och de här raketerna var ju inte så pålitgade de heller. De snurrade runt upp i luften och kunde komma tillbaka och jaga en så att säga. 17:12 Så man höll ju på med sådana här experiment och raketkåren var där. Och sen förfinades det här och ammunitionstillverkningen kom igång då i mitten av 1800-talet. Så det är en lång historia av både militär närvaro men också tillverkning av krigsmateriel av olika slag. 17:29 Idag har vi ju Bofors som vapentillverkare och säkert ammunition också. Vem var det som betalade och drev på krigsindustrin på den här tiden? Alltså det var ju staten som beställde. 17:38 Det är här när man pratar i moderna termer om det militärindustriella komplexet. Alltså där staten beställer och samlar resurserna hos sig men har privata företag. Bofors fanns ju även då var den enda kanontillverkaren på den tiden också. Och så är det då ett stort inhemsbehov man rustar och så är det privata entreprenörer men vissa delar måste staten sköta själv och det var ju då att staten startade de här ammunitionsfabrikerna för det fanns inte, det var inte så lönsamt lukrativt. 18:07 Det var en sak att sälja kanoner kan man ju också sälja utomlands och göra så en slant men de här ammunitionen, masstillverkningen, det ville man hålla liksom själv. 18:15 Du sa ju det att borgarna de drev på den här utvecklingen att vi skulle rusta upp totalförsvaret. Sossarna var lite sena på bollen. Vad sa statsministern Per Albin Hansson? Vad kände han i det här läget? 18:28 Ja, men det var ju lite bråket där ett tag. 1936 skulle man ha ett nytt försvarsbeslut. Då avgick han. Många socialdemokrater var ju jättestarka och inte minst sen under kriget var ju över 50% röster och dominerade. 18:43 Men han gick i opposition då, trots att han kanske inte behövde det för att protestera mot det nya försvarsbeslutet. Men sen hände ju saker så väldigt snabbt där med att Nazi-Tyskland annekterade Österrike anslås 1938 och allt det där. Så att till slut var det en konsensus, vilket också bäddade för att man hade en samlingsregering under kriget, alltså där man från vänster till höger med några partier man höll utanför naturligtvis, höll ihop då, för man hade en gemensam bild av vad som måste göras. 19:11 Gather around the flag, som man säger, samlas upp flaggan och enad blocköverskridande. Jag tänkte att vi ska tillbaka till Marieberg. Vi pratar giftiga ämnen, explosiva ämnen, och man kan ju tänka sig att det förekom en hel del olyckor på en fabrik som Marieberg. 19:30 Tre veckor före jul smallde. 19:33 Det var fruktansvärt. Två brandbilar, brandslangar och rök. 19:39 Jag blev stående och kunde knappt röra mig. 19:43 Flytta på er! 19:45 Backa! Kom med här, Anna. 19:47 Vad har hänt? 19:48 Det är en maskin i presshuset som exploderade. Det var sprängpatronerna. 19:51 Nej! 19:53 Och måndag har direktören kallat till stormöte. 19:55 Men stå inte där ute! 19:57 Vår del av fabriken är kvar. 19:59 Men presshuset... Där arbetar ju Märta! 20:02 Ja, hon gjorde ju det. 20:05 Märta Meyer, min väninna. 20:09 Hon omkom när 200 sprängkapslar för 40 mm spårljusspränggranat exploderade. 20:16 Kalle Karlsson på kontoret dog också. Och fem arbetare blev allvarligt skadade. 20:22 En blev blind. 20:29 Ärade medarbetare, vi sörjer alla. 20:34 Det är en fruktansvärt förlust av respekterade och omtyckta arbetskamrater. 20:40 Vi på Mariebergs ammunitionsfabrik kommer att stödja våra trokännares familjer ekonomiskt i denna svåra stund. 20:48 Vi i ledningen har även sett oss tvingade att besluta att stänga Mariebergs ammunitionsfabrik. 21:01 Låt mig tala till punkt. 21:03 Det här får inte hända. Jag är för gammal för ett nytt arbete. 21:07 Och jag är ogift med barn. 21:09 Sverige behöver er. Ett lands försvar behöver er. Sverige behöver era flinka fingrar och ert goda humör. Ni är lika viktiga som männen i fält. 21:21 Följande kommer att ske. Fabriken flyttar till Karlstad, till Sakritsdal. Och vi vill från ledningens håll gärna att ni flyttar med. 21:32 Vad säger han? Till var? Nej men det går inte. Men vad ska vi göra? 21:36 113 kvinnor, några med familj och andra slitna och gamla som bara stirrar. 21:48 Men jag tvivlar inte. 21:50 Det utrymmet har jag inte. 21:51 Ja, fröken! 21:52 Om jag åker med, kan jag då ta med min mamma och min dotter? 21:56 Självklart. Det bestämmer inte fabriken. Ni kommer få en lägenhet i Karlstad och kunna fortsätta ert liv på samma sätt. Fast bättre. 22:06 Hur är det bättre? 22:08 Stora, moderna ytor och en trevlig lägenhet. Inte fyrskam. Vi kan väl också tänka oss att höja lönen till en och tio i timmen. 22:17 När förväntas vi flytta till Karlstad? 22:20 Om två dagar, fröken. Så hem och packa. 22:29 Ja, 1938 var den här stora olyckan och på 50-talet så meddelade man att man klappar igen Marieberg och flyttar till Karlstad, till Sakridsdal. Är det samma typ av tillverkning där som på Marieberg eller? 22:41 Ja, till en början påminner det nog väldigt mycket för man flyttar ju i omgångar då, tre omgångar egentligen, stora lass att säga, olika delar av ammunitionstillverkningen och Så det är fokus på ammunition men det blir ju mer grovkalibriga ammunition med tiden också och vapenutvecklingen går ju snabbt här, inte minst på grund av kriget. Så det förändras ganska mycket under 40-talet och sen när vi kom in på 50-talet så har man ju en del marknad utomlands också där man säljer en hel del. 23:15 Och arbetsgivarna på den här tiden var ju ganska osentimentala. Vi flyttar, ska ni med eller inte? Och det gjorde man ju ända in på 70-talet. Jag kommer ihåg när Lantmäteriverket flyttade till Gävle från Stockholm. Det var många som, ja, antingen blir ni om i jobbet eller så får ni följa med. Det var många som flyttade upp till Gävle då. 23:31 Jo men visst, det är ju en stor sak. I det här fallet så ska jag också säga att det var inte roligt att ha den här krutdurken mitt i stan. Och vi ska komma ihåg att Stockholm växte ju så väldigt mycket också under den här tiden. Och bebyggelsen kom närmare och närmare ammunitionsfabriken. Och det är också det här hotet från luften. Alltså om det kommer någon så är ju den här typen av mål mer legitima i krig. Att slå ut fiendens vapenfabriker och ammunitionsfabriker. Mm. Det var ju farligt och vi hörde ju här om olyckan också. Det var ju inte en ensam olycka, det skedde ju flera gånger. 24:04 Tiden hade sprungit ifrån den här fabriken. 24:07 Så försvarsstrategiskt var det också bättre att flytta till Karlstad? 24:09 Mycket bättre, ja. 24:11 Och var det många som flyttade med? 24:12 Nej, jag tittar lite på det här. 1950s var det ungefär 19 som jag hittade som jobbade kvar, som hade jobbat på Marieberg och sen fortfarande var i tjänst i Karlstad. Det är ju inte många alls med tanke på att det var hundratals anställda. Och det var ju de äldre som naturligtvis hade svårare att skola om sig och hitta en utkomst så här. Och de fick ju också förtur på de lite finare lägenheterna så de fick en kokfråd, de slapp dela eller korridor eller sådär om man pratar om i plugget. 24:44 Men det var ju jobbigt och trist för dem som hade kanske haft en socialt liv i Stockholm och så nu helt nya då på ålderns höst. Många av dem i Karlstad så att tufft var det nog. 24:56 Och dessutom många rödhåriga före detta krutgummor som gick arbetslösa här i Stockholm eller fick söka sig till nya ställen och jobba. 25:03 Ja precis och det var nog kanske inte lika svårt efter kriget var det rekord då så att många kanske också drog en lättnär suck och inte behövde hantera de här explosiverna. 25:14 Så det fanns ju många andra arbeten att gå in i och då slapp man ju ständigt den här oron att det plötsligt skulle smälla också så att det var nog både och. 25:22 Du nämnde ju Karlsborg där. Hur var krigsmaxtens industrier? Var låg de i Sverige? 25:27 Ja, men det var en tonvikt på Bergslagen. Det gjordes en jättefin bok här för några år sedan som heter Det svarta järnet som visar verkligen Bergslagens betydelse för krigsindustrin. Och ekonomiprofessor Mats Isaksson tror jag hittade 75 industrier eller fabriker som under perioder i alla fall samtidigt tillverkade Bergslagen. 25:48 krigsmateriell. 25:50 Och det är bara bergslagen. Men det är naturligtvis en koncentration emellansverige. Vi ser de flesta av de här stora tillverkarna då emellansverige. 26:08 Du jobbade ju på armémuseum och tyckte det var för mycket gubbar och hittade de här krutgummorna. Varför känner vi till så lite om de här svenska kvinnorna inom vapenindustrin? 26:19 Ja, alltså där var det ju ännu mer märkligt, tyckte jag, eftersom de flesta föremål som utgör just samlingarna hos armémuseum kommer ju direkt från industrierna, så att säga, via arméförvaltning och så vidare, tygdepartement och såna här saker. Och då, när de hamnar i samlingarna och inte ens har handskats av värnpliktiga unga män, utan det faktiskt är kvinnornas verk vi ser i många fall, då blir det ännu mer märkligt. Så vi tyckte att det här verkligen var ett perspektiv som förtjänar att lyftas. 26:52 Men det är väl så att det är väl häftigare att se någon kanske springa runt i skogen i kamuflars och skjuta, än att se någon som sitter vid löpande band eller med den här tillverkningen i en fabrikslokal. Det kan vara sådana enkla, dåliga förklaringar också. 27:06 Och är det tystnadskultur eller är det att männen skriver historien eller vad? 27:10 Ja men tystnadskulturen den är ju jätteviktig att poängtera eftersom man fick ju inte tala om alltså de här kvinnorna själva var ju stumma i den meningen att de när de kom hem så satt de inte och berättade om vad de gjorde på jobbet. Det var ju rikets säkerhet, det var ju sekretessavtal man fick skriva på och sådär va så att Tystnadskulturen var ju både officiell, sen kan det också vara så med tiden att det kanske inte var så roligt att berätta för barnen vad man sysslar med på jobbet när fredsrörelsen drog igång och såna här saker. Så av olika skäl så fanns det en tystnadskultur. 27:40 Så det fanns lite skam med också att man höll på med ammunition under mellankrigstiden när fredskulturen var så stark? 27:47 Ja, alltså jag har hittat framförallt i modernare tid så jag har hittat en del just intervjuer med kvinnor som just pratar om det här och inte bara kvinnor utan män också naturligtvis. 27:58 Att det finns naturligtvis en etisk-moralisk aspekt i det. Det är kanske lättare att motivera när man står inför ett världskrig och landets självständighet och säkerhet står på spel men när det handlar mycket om export och att tjäna pengar på det här då är det ju naturligtvis en annan dimension. 28:16 Mamma, du måste lova att inte säga det till någon. 28:20 Du vet ju att jag inte får tala om arbetet. Jag vill bara säga att vi gör ammunition. 28:26 Men det vet ju alla. 28:27 Ta en skiva blodpudding till nu så du står dig. 28:30 Mamma, du får inte säga att du arbetar på sacken. 28:34 Men Vivian, snälla. Men du förstör mitt liv. Men nu syns vi ju knappt. 28:41 Jag vet! 28:42 Jag har ju börjat jobba under jorden och då... Om de andra får reda på att du producerar vapen som dödar människor, barn och djur och killar, då kommer jag bli uteslöpten. 28:52 Men vet du vad, lilla vän? Vi håller faktiskt på att byta produktion. Det säger du bara. Nej, det är sant. Nej. Ja, men vi har faktiskt börjat producera läppstiftshylsor och nummerskivet i telefonen. Va? Ja, men det är sant. Så inga vapen? 29:09 Men några, men inte så många. Och vi säljer ju bara till länder som inte är i krig. 29:15 Jag sa ju det. Jag går ut. Nej, men vart går du? Var är Bergskogen? 29:23 Vi var bara 19 anställda som flyttade med till Karlstad. De andra vägrade. Men ja, det blev bra på något sätt. 29:35 Även om Viviane är med i antivapenrörelsen så är jag stolt över mitt yrkesliv. Jag kan min sak. Och det är tur. Jag hittade aldrig någon kar att bli hemmafru till. 29:47 Jag har försökt min dotter och mig själv utan en enda krona i bidrag från någon. 29:54 Anna, kan du hjälpa? Maskinen väger inte helt korrekt. 29:59 Ibland drömmer jag om Gunnborg i Marieberg. 30:02 Hör hennes röst långt borta. 30:04 Det är farligt. Om du gör fel är det farligt för dem alla. 30:09 Gunborg som lärde mig att vara varsam. Och Märta Meyer som dog i den där hemska explosionen. 30:16 Märta som sa att det var tur att jag tyckte om rött hår. 30:20 Då står jag här med rött hår och ansvarig för produktionen och med lägenhet i Bellevue som Sakristallsverken eller Sacken som vi kallar det. Har ordnat till mig och Vivian. 30:32 Kanske har mitt arbete på något sätt gett något till Sverige. 30:36 Att jag har varit med och bidragit till att Sveriges försvar är gott. 30:47 Ja, Anders, man får nästan lite gråten i halsen när man tänker på Annas hela liv. 30:52 Först fredsrörelse och då är det skamligt att jobba på ammunitionsfabriken. Sen blir det okej under andra världskriget. Och så blir det skamligt igen efter andra världskriget när 60-talsrörelsen och hippirörelsen och love, peace and understanding kommer igång. 31:07 Ja, det är verkligen snabba kasten när det gäller krigsindustrin och försvarsindustrin. 31:14 Och synen på den, och det handlar ju naturligtvis om hur världen ser ut och vad man upplever som, om det finns som sagt ett rejält hot så finns det väl också ett stöd för att man rustar. Men om det handlar om att som man gjorde ammunition till exempel till det här granatgivärdet Carl Gustav som var en exportsuccé, då handlar det om några som tjänar pengar. Visserligen så kan man ju motivera det då med att vi måste hålla den här industrin vid liv i fredstid för att sen kunna ha den kvar i krigstid. Men en samhällsdebatt som rasade i både tidningar och demonstrationståg. 31:46 Och det känns som att historien upprepar sig själv som man brukar säga också. Efter första världskriget så har man aldrig mer krig, fredsrörelse, blev upprustning. Efter andra världskriget så har man aldrig mer krig och fredsrörelse. Och nu har vi gått med i NATO. 32:01 Ja, och det är en stor skillnad mot för hela den här perioden vi har pratat om hittills är ju tider av alliansfri i fredstid och neutral i i krigstid och då motiverade man ju försvarsindustrin med det för att vi måste kunna sätta handling bakom orden och vi byggde upp ett jättestarkt flygvapen och hade en jättestor både flera brigader och verkligen en försvarsmakt som förtjänade respekt av landets grannar och omvärlden och nu har vi en helt annan typ av försvarspolitik och säkerhetspolitik och det förändrar ju naturligtvis förutsättningarna 32:39 Hur är det med fredsrörelsen då? Vi hade en fredsrörelse på 20-talet och en till på 60-70-talet också. 32:45 Liknar de varandra eller skiljer de sig åt? 32:48 Nej, alltså fredsrörelsen, det fanns ju också en fredsrörelse ska vi komma ihåg som inte gick så bra inför första världskriget där man verkligen försökte stoppa det som man såg höll på att hända. Men det är ganska stora skillnader, det finns säkert stora likheter också. Det var väl en allmän konsensus att krig är någonting väldigt, väldigt dåligt och vi ska aldrig se till att det här händer igen. För första världskriget var ju på sätt och vis meningslöst. Det var ju ett krig som skedde i någon sorts yra, nationalistisk yra och upprustning som bara ledde åt ett håll. 33:19 Efter andra världskriget Så var det ju naturligtvis, man såg nazismens brott och allting som också skedde i krigets skugga. Men sen kom ju ett kärnvapenhot som riskerade att utplåna hela mänskligheten. Och det var ju kanske det som kännetecknade mest fredsrörelsen på 60-talet under kalla kriget. Alltså att här tar vi inte koll bara på oss själva utan kanske hela planeten. 33:44 Hur såg man på 60-talet och 70-talet på det här faktumet att vi exporterade vapen, sålde vapen utomlands? Och jag tror, jag ska inte svära på det här, men att vi har varit i topp tre, topp fem med att sälja vapen utomlands per capita, så att säga. 33:58 Vi ligger ju fortfarande väldigt högt på de här listerna, men det är ju någonting man ser i tidningarna. Vi tittade inte så mycket på i vårt projekt då för några år sedan, men det är ju någonting verkligen som man ser, och framförallt i de här skandalerna när de här Och granatgevären och ammunitionen och allting hamnar i tredje led så att säga. Så att man kanske har sålt till polare. Men i slutändan så vandrar de här vapnen och kanske terrorister som har dem några år senare. Så att de försvinner ju liksom inte. Utan har man producerat ett vapen och fått ut det på marknaden, då cirkulerar det. 34:29 Och det är ju ett stort problem med vapenindustrin generellt då. 34:32 Och det här pågår ju fortfarande. Det var ju alldeles nyligen som man upptäckte svenska vapen i kriget i Sudan. 34:40 Anna jobbar under jord här, hör vi. Varför ligger fabriken under jord helt plötsligt? 34:46 Ja, det finns säkert flera orsaker. Den som brukar användas är att nu har vi risk för flyganfall. 34:52 Det var det som var en av Achilleshärdarna i Stockholm, att allting var exponerat. Kommer en fiende så var det bara att bomba ammissionsfabriken så var det slut med det. Kanske en stor del av Kungsholmen och hela Stockholm var hotat också med den explosionen som skulle följa. Här skulle man göra det osynligt från luften så att det blev gräsbevuxet och man hade också luftvärn. 35:11 Men sen handlade det också naturligtvis om att marken skulle kunna ta upp eventuella rekyler om det smalts och effekten inte skulle bli så spridd helt enkelt. Så man hade tänkt på nästan allting när man 1960 byggde det här gigantiska underjordiska 11 000 kvadratmeter, hur stort det var, under marken. 35:32 Så det blev som en naturlig bombmatta, så att säga. 35:34 Ja. 35:35 Som man har när man spränger. 35:36 Precis. Som man lägger över. Det fanns säkert sådana som hade räknat på det där. 35:40 Och tidigare fick väl kvinnor inte jobba under jord, heller fanns det någon regel? 35:44 Nej, precis. Det där skulle jag vilja utreda mer, för det här skedde i 1960. Och mellan 1900 och 1970 i någonting så var det förbjudet för kvinnor och pojkar under 14 år. 35:55 Att arbeta i gruvor och gruvindustrin och det är ju man gjorde en del undantag på 70-talet. Jag undrar hur man såg på det här, om det var någon sorts mellanting eller om man såg mellan fingrarna men faktum är att det fanns en sån lagstiftning och det där skulle man vilja titta lite närmare på om de följde den. 36:11 Det handlade mer om att jobba i gruvar och gräva gruvgångar. Här var det en faktisk plats som redan var jord. Vad hände med den här platsen under jord? 11 000 kvadratmeter? Ja, det är väldigt stort. 36:26 Ja, det lades ju ner då Sack Kristalsverk 1994 om jag inte minns fel. Och nu finns det bland annat arkiv i de här lokalerna så att de används ju då av andra hyresgäster också. 36:38 Länge fick man ju också se till att marken inte var förorenad av alla vi har nämnt. Det finns ju många sådana här ämnen som användes både i tändhattar och andra... 36:48 Komponenter i de här sprängtekniska detaljerna. Och det är ju naturligtvis saker som kan använda i dricksvatten och sådär. Så det har varit en del skrivit i om det men nu har man ju verkligen sett till att det här området är både användbart. 37:01 Och liksom har en ny betydelse för Karlstadborna. 37:03 Men du Anders, har vi tackat de här krutgummorna nog för det de gjorde för försvarsindustrin med sin ammunitionstillverkning? 37:11 Ja, om vi nu ska tacka dem eller om vi ska vara uppmärksamma att de faktiskt har funnits under väldigt svåra perioder. Om vi tittar då, där vi har fokuserat mycket på andra världskriget beredskapstiden. Så utan de här så hade vi inte kunnat... Hålla en trovärdig neutralitet om man inte sett handling bakom orden så hade det kanske varit svårt för Hitler, Tyskland eller andra att förstå att det fanns krut även i de här svenska krigsmaskinen. Så visst spelar de en jättestor roll för den säkerhetspolitik som man förde då. 37:43 Det är inget snack om den saken. 37:45 Jag kommer aldrig att kunna titta på en rödhårig kvinna igen utan att tänka på krutgummor. 37:49 Nej, det där har blivit, och jag tror att vi ska också säga det, att det har blivit en vandringsmyt. Jag läste någon artikel om att det var kö till frissan för att man ville vara rödhårig för att det var ett status. Jag tror att det är lite också en efterhands... Men uppbevisligen så blev man både lite gul och lite röd, orange och lite röd till och med kanske av vissa av de ämnena. 38:09 Men det är någonting som verkligen har stannat kvar som en legend kring de här krutgummorna då. 38:14 Tack så mycket historikern Anders Wesselén som har forskat i krutgummornas historia. 38:22 Tack så mycket. 38:26 Du har lyssnat på Folkets historia med mig, Rickard Olsson. Skådespelare är Pia Halvorsen, Sara Indibeto, Ivan Mattias Pettersson och Magdalena Indibeto. Dramaredigering, Michelle Amkoff. Producent, Caroline Steinholtz. Studion heter Hype och avsnittet är producerat av Hildurs i samarbete med Armémuseet.